Livet

Livet kan vara helt fantastisk men också så otroligt skört. De sista månaderna har flera personer runt mig avslutat sina liv på olika sätt, vilket har fått mig att tänka på just hur skört det är. Vi vet ju aldrig var, hur och när just vårt liv tar slut om vi inte väljer att avsluta det själva förstås. Vilket jag tycker är en feg och egoistisk handling. Vissa människor får sjukdomar som inte går att bota som de plötsligt, sakta eller snabbt dör av, jag tänker på hjärtinfarkt, cancer, ALS etc.

Igår mottogs jag av beskedet att en fin väns bror dött och jag träffade senare på kvällen min närmaste familj. Mina föräldrar är nu 86 respektive 87 år. Två människor som började arbeta som barn, 13 år gamla och som växt upp under krassa och tuffa tider bla under andra världskriget. De minns hur de fick sätta för filtar för fönstren på kvällarna så flygplanen inte skulle upptäcka deras hus, samt hur tyskarna fällde bomber i närheten av deras bostäder. Att inte ha vatten, el, dusch och toalett inomhus, något som vi i många år tagit för givet. Hur de fick hjälpa till hemma både innan skolan och efter med diverse sysslor. Hur de påverkats av sin uppväxt och sina liv. Jag är tacksam över att mina föräldrar fått leva ett sånt långt liv och ha fått uppleva så mycket. Kontrasten mot min väns bror som gick bort alldeles för ung, dryga 30 år, under en tragisk omständighet och jag beklagar deras förlust och tänker på hela deras familj. Livet i sig kan ryckas bort så fort och vi hinner inte ta vara på relationen eller berätta saker vi vill säga. Ibland känns livet så orättvist, att så fina unga människor dör och lämnar familj å vänner efter sig. Den sorgen som bärs i hjärtat för resten av deras liv.

Livet är här och nu brukar jag säga, och kan vi leva så tror jag personligen att vi får ut mer av livet. Vi ska inte älta det som varit eller oroa oss för framtiden utan livet är just nu. Därför tror jag och tycker att vi ska göra det bästa av oss, vara och skapa den bästa versionen av oss själva. Göra det där man tänkt på så länge men inte riktigt vågat pga rädsla eller annat. Jag kan ta ett exempel, som barn hade jag en bästa kompis och vi gick på lekis och lågstadiet tillsammans. Vi höll kontakt efter det å träffades men vår kontakt försvann i ca 20-års åldern. Jag tänkte mycket på henne och att jag skulle ta kontakt men åren gick. Efter 25 år så tog jag tag i det och sökte efter min vän men hittade inte henne på sociala medier eller hennes telefonnummer. Jag kände att jag vill återuppta kontakten och veta vad som hänt i hennes liv. Jag letade å letade och hittade till slut hennes mobilnummer och tänkte att nu ska jag ringa. Något kom emellan och det gick några veckor när jag plötslig såg hennes dödsannons i tidningen. Hon gick bort alldeles för tidigt och jag ångrar att jag inte hörde av minst 10 år innan. Vi har alla våra liv men många gånger glömmer vi göra det där vi tänkt och som i mitt fall missade jag helt att få träffa min gamla bästis igen.

Vi har bara varandra under detta liv och därför ska vi fokusera på att ha bra och positiva relationer med vår partner, familj, barn, barnbarn och vänner. Inte leva i draman utan i kärlek till oss själva och varandra. Låt livet bli det bästa för dig och din omgivning. Ta vara på alla stunder du kan med dina nära och kära. Se hur de växer som individer och utvecklas precis som du själv, till den bästa versionen av just sig själva!

Jag hoppas att du blivit inspirerad av dessa rader till att ta upp den där kontakten du tänkt på, eller förlåta den där personen som gjorde dig illa, att leva här och nu, eller ta tag i ditt liv och bli den bästa versionen av dig själv! Gör inte som jag, vänta för länge så det blir försent. Spelar ingen roll vad anledningen till kontakten är!

Var du än befinner dig i livet så är du värdefull glöm aldrig det! Och det är aldrig försent att göra en förändring till det positiva! Livet är fantastiskt och jag är otroligt tacksam för mitt liv och de människorna jag har i mitt liv!

♥️🙏

Katarina Gustafsson
Månkristallens Reiki