Att släppa det som är tungt

Då och då blir vi varse att vårt medvetandetillstånd plötsligt tyngts ner på grund av vår inre reaktion på något. Man märker det genom skillnaden på hur man känner sig inom sig. Man mår plötsligt sämre. Vad hände? Hur tänker jag? Vad känner jag?

Dessutom är det av stort värde att lära sig känna skillnad på egna och andras känslor. Vi tar ofta upp omgivningens känslor som om de vore våra egna. Att uppleva en helhetskänsla inom sig “det här är jag och min upplevelse av tillvaron” är en nödvändig utgångspunkt för att kunna närma sig helhetskänslan med omvärlden.

När vi blir hela inom oss, så kan vi expandera och finna ännu större gemenskap och helhet i världen framöver istället för att spela med i det snart utlevda spelet där var och en är sig själv närmast och visar det genom att separera sig från andra genom alla dessa projiceringar, där den ena skjuter över sitt ansvar till att bli en upplevelse för den tredje och vice versa så de inblandade måste reda ut vad som är din upplevelse och vad är min upplevelse och sen gå vidare med det. Det blir korsdrag i livsfontänen istället för en fridfull, gnistrande oas i öknen.

Att vara närvarande i stunden är att släppa taget om gårdagens tyngder som du redan upplevt. Du bara vet att de hjälpte dig att stanna upp, för känslor kräver uppmärksamhet.

När du stannar upp kan du betrakta dem som på avstånd och det är då du ser att de inte är en del av dig, det är inte du. Du kan släppa det tungsinta då du slutar med att identifiera dig med det. På så sätt innehåller det tungsinta i sig självt sin egen upplösning eftersom det är en illusion. Enbart illusioner förgår. Det är sanningen som består. Sanningen är vi själva, själva livet är sanningen. Livet skapar illusioner för att kunna lära sig något om sig själv.

Vi är medvetanden som passerar olika medvetandetillstånd. Det är olika tunga eller lätta medvetandetillstånd. Genom upplevelser förändras vad vi är medvetna om. Intuitionen leder oss till insikten att vi alla är ett och samma medvetande. Korrespondensen mellan människor blir till korrespondensen inom mänskligheten.

Margareta Åstrand Svenson

Dinvägfram