Vad vi föds med tappas bort

Din inre tankesmedja jobbar utan att du behöver hjälpa till!
22/04/2021
Master of puppets I am pulling your string
24/04/2021
Visa alla

Små barn har en korrekt hållning, dvs rejäl svank och står balanserad med hela fotsulan i golvet. De har också korrekt magstöd för sin röst, de kan ju skrika länge och högt utan att få ont i halsen. De har mycket kärlek i sig och en tro på sig själva. De tror de klarar allt. 

Sen vips, tappas allt detta bort. Hållningen sjunker ihop, vi går inte på hela fotsulan, vi får en felaktig gång och blir sneda. Många besök hos naprapat från 40-års åldern. Magstödet tappas bort, vi får problem med rösten, vi blir trötta när vi pratat länge, vi använder den fel och kan få heshet, knutor på stämband med mera.  Vi tappar tron på oss själva och börjar jämföra oss, mäta oss mot andra och får för oss att man måste vara på ett visst sätt, ha vissa saker för att vara värd något, för att må bra. Vi blir osäkra och vågar inte göra det vi egentligen vill. Vi blir stressade för att inte räcka till utifrån en oändlig måttstock där skalan gissas fram.

Förändringen börjar oftast i ca 6-års åldern, när barnet börjar se världen. Barnet börjar förskoleklass och förstår hur vårt samhälle ser ut. Jakten startar på att känna sig värdefull med saker utanför oss själva. Andra är snyggare, coolare, smalare, har finare kläder, bor i större hus och så vidare. Vi börjar åka en välmående berg-och-dalbana för att vi lägger ansvaret för vårt välmående på yttre faktorer. Om jag får en komplimang så mår jag bra, om chefen säger jag är duktig så har jag en bra dag, om jag har en partner, eller kan köpa den där Teslan, då är jag lyckad. Men inte annars. 

Varför blir det så här då?

Bland naturfolk finns inte detta fenomen. De har heller inga ord för ångest, depression och liknande för de tänker inte i polaritet, det vill säga motsatsförhållanden som rätt eller fel, god eller ond. De bara är. De utsätts inte heller för det samhälle vi har idag, där allt bygger på att vi mäter oss mot varandra. Vem som gör mest, vem som är ”lyckad”, vem som är snyggast, vem som har högst betyg. I Sverige bidrar vårt nuvarande skolsystem till utslagning då kriterierna är komplicerade. Om eleven har en dålig dag och gör ett sämre provresultat så faller hela betyget, även om eleven presterat på topp tidigare. Eleverna mäts i betyg, en del av deras värde sätts på ett papper av en lärare som kanske inte sett hela eleven. Jag säger inte att man ska ta bort betyg men vi behöver tänka om även inom detta område och det rejält.

Vi föds med ett välmående och då kan vi också hitta tillbaka till det. Vi behöver ifrågasätta jämförelsenormerna och fundera på varför vi låter andra påverka hur jag ska må. Det gör jag väl med min kraft och kunskap om mig själv, eller hur? Här kan man behöva hjälp för att komma dit. Jag har själv gjort den här resan och mår bättre än någonsin i mitt liv. Det går, alla kan men man behöver bestämma sig och förstå att det är du som ska göra jobbet, inte andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

två + sjutton =