Tror du på mirakel?

Energistödjare/ gudinneboost oktober 2022
30/09/2022
Hur jag arbetar som Esoterisk Rådgivare, Dimensionsmedium och Änglamedium.
26/10/2022

Tror du på mirakel? Det är nog en fråga som många har funderat över. Jag tror att mirakel kan inträffa och då beror det på att det verkligen är meningen att det ska ske.

När min son var 11 år så var han med om en mopedolycka, han satt bakpå och kastades av mopeden. Hans huvud tog hela fallet, rättare sagt han landade på ansiktet rakt i asfalten. Han slog ut en tand och fick lite skrapsår å blödde. Men han tuppade också av direkt. När han och killen som kört mopeden kom hem till mig så pratade jag med min son, tvättade rent såret och så ringde jag 1177 för att kolla vad som gällde med bla sömn. Har lärt mig att man inte får somna när man råkat ut för slag mot huvudet. Sköterskan jag pratade med frågade om han hade varit avsvimmad och jag visste inte det så jag skulle ringa upp igen efter jag kollat med föraren. Samtidigt som jag lägger på luren ropar min dotter att min son håller på att somna. Jag ber de komma ned på nedervåningen och säger till min son att sätta sig i min säng. Jag får veta att han svimmade direkt och att det tagit killen minst 10 min att få liv i min son. Jag ringer 1177 igen och berättar detta och hon ber mig då åka till akuten med honom. Jag ska börja förflytta honom och då tittar jag in i hans ögon och ser att han är helt borta. Han som stirrar bortom mig. Då ringer telefonen, det är 1177 och sköterskan talar om för mig att en ambulans är på väg och jag får absolut inte förflytta honom. Jag sätter min son i min elrullstol i väntan på ambulansen. Han tittar på mig och vinkar med sin hand att jag ska komma. Jag går mot honom men han stirrar bortom mig, jag pratar med honom men får ingen kontakt alls. Så håller det på tills ambulansen kommer. De ska sätta på honom en krage och jag ser att han börjar få ett epileptiskt anfall och säger “han får ett ep-anfall” varpå ambulanssjukvårdare frågar mig om han har epilepsi. Nej svarar jag och hon säger till sin kollega; skit i kragen han måste in. Min dotter åkte med ambulansen och jag efter i min bil. När jag kom in till akuten blev jag visad till ett anhörigrum där min dotter var. Ambulanspersonalen kom in och berättade att min son fått ett kraftigt anfall på väg in till sjukhuset och att man nu har sövt honom för att se hur mycket han blöder i huvudet. Sen sa de att “vi förbereder vidaretransport till Karolinska” och undrade om jag kunde ta mig dit. Jag minns att jag svarade att det inte var några problem och frågade “menar du att vi ska bli två som sitter i rullstol i familjen?” De svarade att det kunde bli så pga det kraftiga anfallet men inget som var säkert. En kurator kom in och pratade med oss och min dotters chock började släppa så hon bara skrattade hysteriskt. Jag minns att jag tyckte det var pinsamt men kurator sa att det var en naturlig reaktion. Hon kom in då och då för att kolla till oss.

Det som kom till mig direkt efter ambulanspersonalen pratat med mig var att jag måste sända healing till min son. Jag sa till min dotter att vi måste sända tillsammans och jag minns att jag tog hennes hand å så sände vi. Vi satt där inne i rummet flera timmar men till slut kom en läkare in och berättade att min son inte blödde alls i huvudet. Jag minns lättnaden som infann sig, ni vet som en stor tung sten ramlade ur hjärtat. Han var fortfarande sövd men de skulle väcka honom om ett tag och jag skulle få komma in efter. De hämtade mig och när jag kom in så sa jag att hans syster åkt hem. “Jag vet” svarade han mig, sen sa han jag träffade pappa. Hans pappa var död sedan två år och jag frågade vad han sa. Men det berättade han aldrig för han somnade. Jag skulle komma tillbaka kl 08.00 morgon efter och när jag kom in till intensiven så sprang min son omkring i korridoren. Jag blev helt paff och läkaren från gårdagen stod mitt i korridoren och sa “han har inte haft änglavakt utan detta är ett mirakel”. Han menade på att efter den olyckan och skadan skulle han inte klara av att vara uppe och gå samt att undersökningen han gjort på honom på morgonen så var allt okej. De var tvungna att hålla oss kvar så han blev inskriven på barnkliniken men kl 17 fick vi klartecken om att få åka hem.

Jag tror att detta var ett mirakel och jag har upplevt fler. Bland annat när jag själv ca 1 år efter detta fick problem med gallstensanfall och åkte in och ut på akuten. Till slut fick jag tid på kirurgen för besök ang att operera bort gallan. AT Läkaren jag träffade sa att det inte var aktuellt för operation för min del pga att jag åt waran, blodförtunnande. Så var det med det

Jag fortsatte besöka akuten när jag fick mina gallstensanfall och till slut blev jag så dålig att de var tvungna att lägga in mig. Kirurgläkaren kom och satte sig på min sängkant och talade om för mig att det var allvarligt. Min lever var inflammerad och hade jag inte ätit waran hade jag legat på operationsbordet för längesen. Jag hade hög feber och smärta, jag fick olika slags dropp och jag sov mest. Kirurgläkaren kom in och satt hos mig på sina raster och han tog min hand å klappade på den. Jag kunde vakna utav detta och han sa “Jag gör allt jag kan medicinskt för dig, kämpa Katarina”. Jag tror inte riktigt jag förstod allvaret i det hela eftersom jag var så borta.

Under den här tiden i mitt liv hade jag personlig assistans och mina assistenter kom in å satt hos mig. Jag minns att jag vaknade till och såg en massa människor stå runt min säng. Jag tittade men kunde inte se dem tydligt det liksom svajade lite. Kan inte förklara bättre och jag funderade på om jag drömde. Nej jag var vaken. Jag kunde se att de pratade med varandra men allt jag hörde var mummel. Jag minns att jag var sjukt dålig vid detta tillfälle. Plötsligt ser jag att en av kvinnorna sträcker sin hand mot mig och stoppar in den rakt i min mage. Hon rycker ut den snabbt och plötsligt är alla människor borta. De bara försvann i tomma intet. Min assistent som satt på en stol en bit bort nästan skriker “såg du?” Ja svarar jag och håller på att tuppa av. Hon fortsatte “hon bara stoppade in sin hand i dig och det var en massa människor här”. Kan tilläggas att min assistent är klarseende och såg allt som hände. Dagen efter kom kirurgläkaren in till mig och sa att jag vet inte vad som hänt men dina prover ser bättre ut. Jag fick ligga kvar någon vecka innan jag fick åka hem och denna gång med en tid för operation. Men för mig var detta ett mirakel, och jag tror att en ängel tog ut den största gallstenen som satt fast i gallgången.

Du får tro som du vill men jag tror att mirakel finns. Om detta inte hänt såväl min son som mig är jag osäker på om vi hade levt som vi gör idag.

Jag önskar er det bästa och om du upplevt något mirakel så var tacksam!

❤️🙏

Katarina Gustafsson
Månkristallens Reiki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

två + ett =

gdpr-image
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.