Till slut hittade jag det jag letat efter, mitt värde

Spindel, spindel i nätet där säg mig… … Hur blir jag mindre rädd för dig?
02/06/2021
Hur får du hjärtat att sjunga?
03/06/2021
Visa alla

Jag satt i stolen hos den KBT terapeut jag hade fått bokad av Stressmottagningen på Karolinska Institutet. Jag var 30 år och hade åkt med buller och brak in i väggen. Jag hade några dagar tidigare träffat Alexander Perski, den kända stressforskaren som en bit in i samtalet sa att jag var en Typ A människa. Jag protesterade när han beskrev den. Nä, sån var ju inte jag. Jo, det var jag visst, sa han och jag kände mig idiotförklarad. –”Men det är så bra med er för ni når även era rehabiliteringsmål, för ni är så drivna.” sa han med ett varsamt leende.

Tillbaka till stolen hos min KBT terapeut. Det var vårt första möte och hon började ställa basala frågor till mig, jag minns inte vilka.

Efter 20 minuter ställer hon sig vid whiteboarden i rummet och börjar rita cirklar. Längst in i mitten, den minsta cirkeln, i själva kärnan skriver hon ordet ”Självvärde”.

Hon vänder sig till mig och säger att jag har inget, det är tomt här. Noll. –”Du tror att ditt självvärde sitter i din prestation. När du gör något bra är du värd något. Och det blir ju väldigt jobbigt. Och till slut orkar inte kroppen mer.”.

Självförtroende hade jag länge haft, i alla fall ett påklistrat sådant och tejpen satt rätt hårt. Jag var ju framgångsrik, jag höll på med min karriär, hade bra betalt och stort ansvar. Hade just kommit hem från London där jag bott och byggt organisation under 6 månader.

Självvärde i procent

Självvärde 0.  Och hon hade helt rätt.

Vi jobbade jag och hon med mitt självvärde, det blev bättre. Jag lärde mig att bli trygg, jag fick traumaterapi, jag fick lära mig massor av verktyg och om hur våra  hjärnor fungerar. Men jag var inte klar.

Ett självvärde är enligt mig inte 1 eller 0. Det är grader eller procent.  Jag hade nog fått upp det till 60% när jag slutade hos min terapeut, dryga året senare. Men det visste jag ju inte då. Jag var liksom en ny person efter denna pärs och med terapin så jag trodde jag var klar.

Åren gick och jag hanterade mitt okända 40%-iga brist på värde sisådär. Jag tog beslut i arbetslivet som inte var de bästa för mig, jag tog strider där jag skulle ha gått, jag fick fortfarande ont i magen och kunde ligga vaken över något jag sagt eller gjort, eller inte gjort.

En Coachutbildning

År senare när jag klev in på en coachutbildning så kom jag med gott självförtroende och tankar om att det här kan jag ju redan, efter över 20 år i ledande positioner. Men tji fick jag. Här började ett stort grävarbete i mig själv, igen.

Värderingar stöttes och blöttes, trosföreställning om mig själv, hur jag trodde andra uppfattade mig med mera. Min mentorcoach, erfaren tuff kvinna sa –”Jag får inte ihop dig, Monica. Du är så tuff, rak, har massor av självförtroende och är så duktig men samtidigt så börjar du tvivla så fort något händer.” Den sabotören, rösten i huvudet som fick mig att tvivla skulle jag gräva ned i en blomkruka utanför dörren hemma. Du kan hälsa på den när du går ut på morgonen men låt den bo där och inte i ditt huvud, sa hon bestämt. Jag gjorde som hon sa. Det hjälpte inte, tyckte jag.

Utbildningen pågick i ett år och det hände mycket under detta år. Parallellt så läste böcker i personlig utveckling, till exempel om att leva i nuet, jag gick en utbildning i Reiki, jag blev licensierad i Extended Disc modellen med mera.

En dag så hände det

En dag, bara så där så droppade femöringen ned. Klick sa det. Eller pang. Jag minns bara att det liksom tändes en lampa ovanför huvudet och jag nu hade fattat. Att det jag gör eller tycker, inte definierar mitt värde.

Mitt exempel blev Greta Thunberg som just då var mycket kritiserad och hatet mot henne i vissa kretsar var starkt. Du kan tycka vad du vill om vad Greta Thunberg säger och gör men du ska inte klanka på henne som människa. Vad hon gör och säger kan du kritisera men inte personen. Även om man inte håller med henne så kan du premiera hennes drivkraft och hennes tålamod, sa jag och jag tyckte det var ett bra exempel.

Det blev så tydligt. Samtidigt som jag såg detta framför mig så kände jag att jag är fylld med guld. Som att hela min kropp är guld, hela jag. Vad jag än gör och säger och misslyckas med så kommer jag ändå bestå av värdet av guld. Det värdet består vad som än händer. Hur jag än misslyckas, strular till det, säger dumma saker, klantar mig. För jag är bara en människa.

http://www.unfoldedmind.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × tre =